Going West – Dunoon, Inveraray and Oban

Leaving Borders and going westward on roads of beauty. We took the ferry from Greenock to Dunoon, then the road to  Inveraray and Oban.

Vi lämnade Borders och drog västerut. Vi tog färjan från Greenock till Dunoon och sedan landsvägen till Inveraray och Oban.

Following the rolling green hills west, we tried to imagine what Ayr would look like. Knowing we had a long way to go, we soon ruled out Burn’s Cottage and another castle.

Vi siktade på Ayr, och vägen dit var grön och vacker. Eftersom vi visste att den här dagen var den längsta kördagen, blev vi tvungna att räkna bort Burns stuga och ytterligare ett slott.

On reaching the west coast, we made a short stop and wandered along the beach to stretch our legs. Only the gulls kept us company.

När vi nått västkusten stannade vi vid stranden och sträckte på benen. Här var tomt. Bara måsarna höll oss sällskap.

Ferry to Dunoon – delightful weather and many beautiful views. The harbour too, where the houses reminded me of something Dickensian…

Vi tog färjan till Dunoon – en fin tur i vackert väder. Hamnens byggnader kändes som tagna direkt ur en Dickensfilm.

Inveraray Castle, owned by the Campbell Clan,  is very beautiful – inside as well – but we had to drive on. This was our longest driving day. A photo of the exterior was the option, but we found out that the best shot was to be had from the little narrow bridge we had to pass together with numerous cars and other heavy traffic. Impossible to stop there. In fact the photo beneath finally exists because we passed that bridge four times with me hanging out of the window…

Det här fotot har sin egen historia. Exteriörfoto av Inveraray Castle var allt vi skulle hinna med…och bästa platsen att fotografera ifrån var den smala, hårt trafikerade bron. Vi körde fram och tillbaka fyra gånger över bron med mig hängande utanför fönstret med tre kameror…

Driving on to Oban, we passed one of the longest lakes in Scotland, Loch Awe.  We made a short stop admiring the ruins of Kilchurn Castle. The castle was abandoned in the 18th century after being hit by lightning.

På väg mot Oban passerade vi Kilchurn Castles ruiner. Slottet övergavs på 1700-talet efter ett kraftigt åsknedslag.

Just before Oban there were some magnificent Highland Cattle grazing . I sat watching them for rather a long time…they are my real favourites! I was rewarded by many lovely glares and tails, and of course MANY shots. Some of them here:

Strax före Oban mötte vi de här fina exemplaren av Highland Cattle. Jag stannade en god stund och njöt av mina favoriter. Många foton blev det – några här:

Finally – Oban. Oban is gaelic, meaning ”the little bay”. 10% of the inhabitants here are gaelic speaking. Oban is also called the ”Gateway to the Isles” so the harbour is important.

Slutligen målet – Oban. Namnet Oban är gaeliska och betyder ”den lilla viken”. 10% av befolkningen här talar gaeliska. Staden kallas också för ”Gateway to the Isles” – porten till öarna.

McCaigs Tower is an unfinished attempt to copy the Colosseum of Rome. It towers above the harbour and  I later discovered that on almost all of my photos from here I can see a glimpse of it…

McCaigs Tower är en ofullbordad kopia av Roms Colosseum.  Den har smugit sig in i de flesta av mina bilder härifrån.

Of course we had to visit the Oban Whiskey Distillery before leaving. Whiskey is a gigantic industry in Scotland and this distillery is one of the oldest. Very interesting and a lovely guide. When waiting outside there were gorgeous begonias in the little square in front. Gently showered with glittering droplets…

Naturligtvis måste vi besöka ett destilleri – whiskey är en jätteindustri i Skottland. Just detta destilleri är ganska litet, men ett av de äldsta i landet. Det blev en mycket trevlig och lärorik tur. På torget utanför hade man otroligt stora begonior som just duschats fint av regnet.

…of a totally different kind from those inside the building.

Glittrande sköna droppar – av ett helt annat slag än de vi fick smaka inomhus…