Sirince – Turkiet

Sex kilometer upp i bergen från Selçuk i regionen Izmir i Turkiet (”det moderna Efesos”) ligger den lilla byn Şirince – vid vägs ände. Redan den sista biten upp dit är smal. Från bygränsen övergår den först i gränder och till slut i stigar upp till husen som klättrar brant uppför bergssidan.

Six kilometres up in the mountains from Selçuk in Izmir province (”the modern Efesos”), Turkey, you will find the little village of Şirince clinging to the mountain slopes. The village has got 600 inhabitants and was settled when Ephesus was abandoned in the 15th century, but most of what one sees today dates from the 19th century. History has it that the village was settled by freed Greek slaves who named the village Çirkince (meaning ”Ugly” in Turkish) to deter others from following them. The village’s name was changed to Şirince (meaning ”Pleasant”) in 1926 when it fell into Turkish hands.

I Şirince bor idag ca 600 själar. Orten inte bara ligger vackert, den har också en fantastisk historia. Şirince grundades när Efesos övergavs på 1400-talet. Bebyggelsen vi såg är dock i huvudsak 1800-tal. Det sägs att det var frigivna grekiska slavar som byggde upp Şirince, fast så kallade de inte orten. Den fick det snarlika namnet Cirkince. Eftersom befolkningen var grekisk åkte den med i ”den etniska rensningen” 1923. Turkar tog över husen och det grekerna ägde. Cirkince var inget lämpligt namn, eftersom det betyder ”Ful” på turkiska. Därför ändrade man till Şirince, vilket faktiskt betyder ”Vacker”.

I december 2012 blev Şirince världsberömt på grund av att några religiösa fanatiker från New Age trodde på Mayakalenderns tes om att jordens undergång skulle ske 21/12 -12. De trodde också att det säkraste stället att vara på för att ha bäst chans att undkomma detta öde, var just i Şirince, på grund av ”all den positiva energi” de funnit där. Därför förväntades en invasion på 60 000 turister…. Om det verkligen blev så har vi inte lyckats ta reda på.

Şirince acquired world-wide fame when tourists flocked to the village in December 2012 to witness the Mayan Apocalypse, as New Age mystics believed its ”positive energy” would be able to help them in the catastrophe.

I övrigt är Şirince, förutom för sitt spektakulära läge, känt för sina fruktviner. I marknadsstånd såldes färsk frukt, hemgjord saft, sylt, marmelad m m, men också textilier. I Kaplankaya Winery kunde man provsmaka just fruktviner. Det var ett hemtrevligt ställe med öppen spis, mattor och buteljer på väggarna, och så den obligatoriske Kemal Atatürk förstås.  Vi fick sitta ner på bänkar och små kubbar vid låga bord och serverades sedan minismakprover i rask takt av uppskattningvis 5-6 olika fruktviner. Alla var av lättvinskaraktär, 12%. Blåbärsvinet var speciellt delikat, så delikat att det inhandlades en flaska, och dessutom en flaska körsbärsvin. Båda vinerna var ekologiska.

Şirince is well known for its fruit wines too. In the local market fresh fruit, home made syrup and marmalades, but also textiles were among the things sold. In Kaplankaya Winery you could taste the fruit wines, all ecological. Especially the Blueberry and Cherry wines were delicious – and two bottles were bough for home. Under the severe supervision of Kemal Atatürk, of course…

En vandring på den branta sluttningen blev en fantastiskt trevlig upplevelse. Byn är gammal och genuin och dessutom verkade den helt orestaurerad, ja många gånger förfallen trots att människor bodde i husen. Puts och revetering hade ramlat utan att lagas, fönsterluckor saknades eller hängde på sned och till och med taken vansköttes. På något ställe där ovanvåningen gick över en liten gränd hade ena väggen rasat så man hade full insyn i vad som fanns kvar. Det fanns små stigar till härbärgen högt uppe, men de var omöjliga att hitta fram till.  Det hade annars varit intressant att ringa på och fråga efter rum.

A walk through the small village showed no traces of restoration, paint or anything. If parts of the houses had fallen down – they were not put back into place again. This made the village even more genuinly charming.

I en omöjlig gränd hade en jeep lyckats ta sig in för att leverera byggmaterial, givetvis med infällda speglar. Det var ändå så trångt att man som fotgängare omöjligt kunde ta sig förbi. Det var bara att försöka med en annan gränd.

Narrow alleys – but still cars delivering goods. This van was impossible to pass, parking so tightly against the walls on both sides. I had to try another alley way…The walk was a total adventure – you never knew what would turn up around the next corner! These few hours of exploring were some of the best parts of the trip.

Vandringen i Şirince var ett äventyr, och man kunde aldrig veta vad som gömde sig runt nästa hörn. Byn var klart en av resans absoluta höjdpunkter.