Lettlands Etnografiska Friluftsmuseum inrättades 1924 och är Lettlands motsvarighet till vårt svenska ”Skansen” – en av de tidigaste efterföljarna till vår stolthet. Området är stort, hela 88 ha, och det ligger naturskönt och avskilt från Riga stad. Genom åren har gamla hus och tillhörande byggnader flyttats hit, så att friluftsmuseet idag omfattar 118 olika byggnader. De äldsta från 1600-talet, de yngsta från 1930-talet. Hela Lettland speglas områdesvis på ett förtjänstfullt sätt.
The Ethnographic Museum of Latvia was established in 1924.118 folk architecture objects and more than 3000 household items from all Latvian historical and ethnographical regions (Kurzeme, Latgale, Vidzeme and Zemgale) , evidence from life and culture of the rural population from the 17th century until the 1940´s. the museum researches, exhibits and promotes the monuments of traditional life, as well as educates and informs about Latvias cultural heritage.
Den protestantiska kyrkan från 1704, har en fantastiskt vacker interiör.
The Lutheran church (1704) is a silent beauty.
Fantastiskt träsnideriarbete i altare och predikstol, och ett lika fantastiskt bemålat tak. Här hålls gudstjänst varje söndag klockan tio.
Magnificent wood carvings and the ceiling in soft blue, white and golden brown. Service every Sunday at 10 a.m.
Lägg märke till att ljushållaren vid predikstolen är i form av en människoarm!
Holding the candle, to the left, is…a carving showing a human arm.
Silence and Serenity
På väg nerför backen står ett vägkrucifix från 1907, en katolsk företeelse som var vanlig på den tiden.
Korsen dekorerades med blommor, särskilt under festivaler. Man hade också som tradition att samlas vid korsen och sjunga psalmer under majkvällarna.
Den här mannen hade sin atelje/verkstad på en bondgård från 1850. Han svarvade skålar, men tillverkade också slevar och gamla tiders leksaker för hand, vilka han gärna demonstrerade och sålde.
This man worked at a farmstead from 1850. His bowls were for sale, as well as spoons and toys made according to old traditions. He was very good at showing visitors how they worked.
Många skolklasser besökte förstås – och förundrades över dåtidens leksaker.
Many school classes visited, of course, and wondered at the old time toys.
Vi kände igen alla leksaker från förr, bland annat snurra, ”helikoptervingar”, ”brumma” och slangbella.
We recognized all the old toys, like this one below, made swirling through a twist with your hands only.
Till gården hörde ett praktfullt boningshus med vasstak, en köksträdgård, ett magasin för spannmål och textilier, samt en badstuga.
The farmstead had a main building with reed roof, a kitchen garden, a storage house for cereals and textiles, and a bath cottage.
Det mest intressanta var biodlingen, mycket tack vare en besjälad idealist, Janis Snikvalds, som tillbringar en del av sin tid på friluftsmuseet för att informera och även sälja produkter. Vintertid jobbar han också med bin, men då handlar det om kontorsarbete.
The most interesting thing was the bee-keeping and the stories from the bee-keeper himself, Janis Snikvalds. A beautiful idealist and passionate bee-lover with a warm and loving heart. He works part time at the museum, informing about his work and selling healthy products from his bees.
Han berättade att hans far var biodlare, att han själv först var rädd för bin, men genom att hjälpa sin far vann intresset över rädslan. Den harmoni han känner när han arbetar med sina bin är svår att beskriva. ”Man måste älska bin för att kunna arbeta med dem.” Vi fick provsmaka tre fina honungssorter, varav en ljunghonung.
He told us about his fear of bees when he was a kid, how his father made him help out and how this made him develop a deep harmony in working with these interesting animals. ”You have to love bees to work with them”.
Sedan provade vi andra biprodukter (!), bland annat små pollenkulor som bina får med sig på bakbenen när de suger nektar, och ”bee bread”, som kommer från cellerna i honungskakan. Båda är erkända naturmediciner och är, precis som honung, välkänt verksamma mot bland annat inflammationer och förkylning. Janis berättade att man kommer till honom även från närliggande länder för att köpa. Vi köpte ett par pollenburkar med hem.
We tried both the pollen products and the bee bread – both recognized natural medicine working anti inflammatory and fighting infections. Janis told us that people came from neighbouring countries as well to buy these products. We brought home a couple of the pollen products – knowing from old that bees work magic. If you are interested – Janis Snikvalds is also on facebook. Go for ”Baltu Drava”, and find out more about him and his products.
Janis berättade också om hur kuporna transporteras med bil till t ex ljungområden för att kunna få ljunghonung. Biodlingen i världen är i kris, men Lettland är det land i världen som förlorat minst bin och samhällen.
Janis told us about the hives sometimes being moved to, for example areas with heather, in order to get heather honey. But, they were not like in for example the US, transported for days or weeks in big trailers, stressing the bees. These hives were only moved over one night and one day. Latvia is the only country in the world that is not in a critical situation of losing bees .
Han berättade också om de gamla bikupor som vi såg på många håll i friluftsmuseet. De är helt enkelt urholkade delar av trädstammar. Sådan har använts från 1500- till början av 1900-talet. De höll i 100 år. Från början placerades de vertikalt med trätak över, senare horisontellt med en lös bräda som lock. Han experimenterade själv med sådana i sin verksamhet idag.
Vi fortsatte sedan förbi en vävarstuga och ett hus med spinneri till en kvarn, som ligger längst bort i friluftsmuseet. Det är en vindmölla av holländsk typ, där övre delen vrids efter vinden. Den byggdes 1890, och var faktiskt i drift ända till 1950. Man satte segelduk på vingarna när den brukades.
A Dutch windmill – from about 1890. This one was working until 1950.
Rysk ortodox kyrka, tidigt 1900-tal.
Russian orthodox church, early 20th century.
Vi var många som stortrivdes här – mysfaktor hög. Alla katter och fina hus, vacker natur och tystnad – en underbar totalupplevelse av gamla tiders lugn.
We were many people – and animals – feeling good here. Not least the beautiful cats we met. A totally wonderful day in the harmony of olden days.
Skolhuset – The Schoolhouse
Många av husen hade värdar som visade och berättade – Hosts in many houses who told us what everything had been used for
The Łódź Jewish Cemetery, also known as the New Jewish Cemetery, was once the largest Jewish cemetery in Poland, and one of the largest in the world. It was opened in 1892 and occupies around 44 hectares of land.
Warden Spirits 