Tidig vårvandring med mamma – An early Spring hike with my mother

Vi bestämde oss förra helgen, men vädret ville inte som vi. Den här dagen blev det i alla fall som utlovat.

Last weekend we were prepared to go – but the weather finally said no.

Redan på morgonen fann jag den första blåsippan som blygt tittade fram under fjolårsbladen. Vi packade smörgåsar och bullar, kaffe och gott humör.

Early in the morning I found the first anemone – shyly coming up from under the leaves. We packed sandwiches, buns, coffee and high spirits.

Ett fint dis mellan trädstammarna och känslan av frid och lugn infinner sig direkt.

A shimmering haze and a feeling of peacefulness arrived when we started walking.

De stilla vattensamlingarna har börjat få liv – småflugor och flyn i de värmande solstrålarna.

The pools of water are already alive with tiny flies and moths in the warming sun.

Plötsligt två fjärilar svirrande mellan träden! Men de måste sätta sig och vila i solen både nu och då – värmen räcker inte så länge.

Suddenly two butterflies were dancing in the sunrays . They had to rest and sit down to absorb warmth very often.

Och vi är fler som måste sätta oss en stund när kaffetarmen gör sig påmind.

And…there were more of us who needed a rest, especially when coffee time approached…

Pigga igen vandrar vi vidare i solskenet. Mamma fyller 80 i sommar – men av det ser man ingenting…

The coffee made wonders and soon we were on our way again. My mother is turning 80 in June – but of that we can see almost nothing…

Vi bestämde oss för att ta vägen bortom tjärnen – det blir inte så ofta. Men idag är det varmt och skönt, och nästan alldeles stilla. Vi blir rikligt belönade.

We decided to take the path to the small lake – we don’t go there often, maybe once every second year. We were richly rewarded.

Speglingarna är skönheten själv, och det blir inte en enda bild helt ovanför vattenytan.

Grey, silent beauty, and I didn’t take any photos at all above the surface.

Gråskalan är en dröm.

A dream.

Men längre upp väntar en underbart blå himmel. Kanske är det grå så vackert för att jag vet att det väntar en blå himmel ovanför…ändå?

But above the surface and further up the infinte blue sky is waiting. Maybe this is the reason why I appreciate the grey so much…because I know the blue sky is waiting up there?

Spängerna är tillräckligt breda för att vandraren inte ska tappa balansen.

Balance!

Som en fjolårsfjäril sitter lövet där i allt det mjuka och låter solstrålarna värma en sista gång.

Almost like a last year’s butterfly the leaf is sitting in the soft moss, basking in the sun one last time.

Ännu en backe besegrad! Kom nu, matte – så dryg du är! Mormor och jag är redan uppe!

Another hill conquered! Hey there – why so slow? Grandma and me, we’re already here!

På tillbakavägen har vi fortfarande ett fantastiskt ljus. Totti rullar sig i mossan och vi skrattar och är nöjda med turen. Synd att den snart är slut för den här gången.

On our way back, we are still blessed with this light…Totti loves to roll in the moss and we all laugh and feel satisfied with our day.

Inne bland träden ringlar en helt övervuxen gärdsgård. Längst bort i bilden går den nedåt och försvinner in i mörkret. Man ser aldrig slutet.

Between the high trunks, there is a stone fence totally overgrown. You cannot see the end of it, it moves into the darkness of the forest. Enigmatic.

Mossor och lummerväxter bildar en drömlik matta vid varje sankmark. Jag kan inte motstå den trolska stämningen. Kan sitta där i timmar om jag får…

Moss and club moss creates a dream like carpet wherever there is humid ground. I can sit for hours, feeling the spell of it…

Fler som inte kan motstå ljuset! Tröga fortfarande, myrorna, men de ligger ovanpå varandra och försöker absorbera solens värmande energi.

More creatures who cannot resist the sun and the light! Slowly, slowly, they crawl on top of each other to absorb the warmth and energy of the rays.

Långt där nere gnistrar åns vatten. Vi är tillbaka där vi startade på morgonen. Totti har badat och grävt – han är också nöjd.

Down there the river is dancing and glittering. We are back to where we started this morning. Totti has taken a bath and also tried to dig his way down to some mice – he is satisfied too.

En fin tur och vi känner oss redo att möta resten av dagen. Tre, fyra timmar ute i naturen kan läka mycket och göra dig redo för veckan som kommer.

Jag är tacksam för att mamma fortfarande kan och vill göra mig sällskap på mina vandringsturer.

This was a great start of the day. Three or four hours of nature will heal so much and get you ready for the rest of the day and week to come. I’m very grateful that my mother still can and wants to accompany me on my hikings.

Misty Morning Dew – Morgondis

The early morning walk is often the most beautiful one. No people, no traffic. Just the birds and me. And Mille and Totti of course. This Saturday I knew would enter the world sunny and calm – without a wind.

Morgonpromenaden är ofta den skönaste och vackraste. Inte många är vakna när jag går ut. Den här morgonen visste jag skulle bjuda på sol och ganska vindstilla några tidiga timmar.

Jag ville till Hovdalafältet igen. Jag hade inte varit där på hela våren, och nu ville jag höra lärkorna och beundra utsikten över sjön.

I had Hovdala in mind when driving west. Not since autumn had I visited, and this would be a perfect day to enjoy the larks and the view over the lake and the hills.

Morgondimman höll kvar nattens frostiga grepp, men solen gjorde sitt yttersta för att tina upp den. Gräset gnistrade av tinande isdroppar.

The morning mist kept the night’s frost glittering, but soft rays of sunshine were sneaking through, turning the grass into a green and white starry sky.

Tystnaden var absolut – förutom en och annan fågels knäppanden. Träd blir om möjligt ännu vackrare i dimma och somliga blir rentav drömskt fantastiska väsen…

Silence – only a bird or two twittering . Trees become, if possible,  even more beautiful in mist and dew. Some of them magical.

Gräset blir som levande i daggdropparna och jag får svårt att åka härifrån…

The grass is alive with dew and I…can hardly leave this beauty…

På andra sidan vägen har dimman lättat något och jag vandrar kornas stigar mot vattnet.

On the other side of the road, the mist is lifting, and I walk the cow trodden paths down to the water.

Vi kör längs vägen uppåt för att hitta en utsiktspunkt. Den ligger på väg mot Biblioteksruinen.

We drive along the road to reach the viewpoint where the green slopes down to the lake lie bathing in all their morning glory.

Gräset är gnistrande vitt och kallt. Den lilla sädesärlan fladdrar blixtsnabbt mellan tuvorna. Vad hon hittar där är en gåta…

The grass is still crispy white with frosty dew, and the little bird is fluttering quickly between the turfs. What could she find there to eat?

Dimman flyter stilla och ändrar sig hela tiden – kommer och går. När solen bryter igenom lyser färgerna klara.

The floating mist is constantly changing and when the sun breaks through, so do the colours. Nature is very much alive even a chilly and calm morning like this.

Nu ligger äntligen sjön där i morgondiset, och jag ser björkarna skifta i rött och grönt i den klara, kyliga luften. Det är bara ett par plusgrader.

Finally I can see the lake. The sky is a faint blue and the larks are singing.

På väg ner till trädhuset lägger dimman sig igen och landskapet blir drömskt vackert. De öppna markerna och skogens olika lager där ovanför.

On my way down to the tree house, the mist and the dew drops transform the landscape into a dreamy beauty with layers of meadows and trees cresting the clouds higher up.

Vid trädhuset glimtar solen fram en kort stund, för att sen försvinna i dimman igen. Jag hoppas på sol nere vid sjön.

Walking from the tree house -finally the sun conquers the mist. Just to disappear again. But there is a promise of sun down by the lake.

Och vi får solsken till slut. Då har vi njutit, hundarna och jag, i nästan tre timmar. En av de dagar då livet känns som bäst. Hoppas du haft glädje av att följa med.

Sun! By the lake it has been waiting for us. About three hours of delight – a beautiful morning with life at its best. Hope you have enjoyed the walk with me and my dogs.